Då grannen inte vill ha en gemensam gård – lösningar på konflikter
Att utveckla en gemensam gård är ofta kopplat till många slags synvinklar och känslor. Vi sammanställde de vanligaste orosmomenten och svar på frågor.
Kvartersgården som förnyas blir som bäst viktig och trevlig för alla invånare.
Därför önskar vi att så många invånare som möjligt deltar i utvecklingen av den. Att utveckla en kvartersgård väcker åsikter och olika känslor. Att behandla dem är en viktig del av upprustningen av gården och det lönar sig inte att undvika eller förbise denna del.
Det är vanligt att människorna blir intresserade av olika saker i egen takt. Nya idéer kan väcka misstankar och rent av motstånd hos invånarna, aktieägarna och husbolagets beslutsfattare. Det är naturligt. Det lönar sig att tacksamt ta emot kritiska frågor och ställningstaganden eftersom de visar att gården är viktig för människan. Genom att lyssna till vilka motiveringar som förs fram går det att få viktig information och nya perspektiv. En motståndare kan bli främjare bara hen får fram sin åsikt.
Vi samlade orosmoment kring grundandet av en gemensam gård samt lämpliga svar som kan användas för diskussion och som stöd för dina argument. En gemensam gård skapas genom att jobba tillsammans.
Ofta väckta orors:
”Bilplatserna är viktiga. Vi kan inte slopa dem.”
En bilplats på innergården gör säkert bilägarens liv lättare, men om gården bara är parkeringsplatser tar bilarna möjligheten att njuta av gården från de andra invånarna. Små barn kan inte leka tryggt och fritt på parkeringsområdet och en öppen asfalterad gård för bilarna är trist och grå att titta på.
Bilplatserna är ingen stor inkomstkälla för husbolagen. I Helsingfors centrum är många parkeringsplatser på innergårdarna i strid med detaljplanen. Kanske man kan bevara några bilplatser på kvartersgården för kortvariga transporter och rörelsehindrade invånare?
”Vårt hus förlorar sin gård.”
Gården blir större. Den gemensamma gård som grundas kan få olika områden: lugna, funktionella, sådana som invånarna vill ha. Visst är tomtmarken ännu i husets namn och om den ägs av husbolaget bevaras ägarskapet.
”Gårdarnas tomter är av olika storlekar. Invånarna i husen med små gårdar vinner och invånarna med stora gårdar förlorar. Det är orättvist.”
Till en början kan det verka så, men genom att slå samman gårdar av olika storlekar får alla invånare en större gård – så alla vinner sist och slutligen. Även husen invid kvarteret är av olika storlekar: de har olika antal bostäder och invånare. Detta kan kompenseras genom att dela upp kostnaderna antingen per invånarantal, bostadsvåningar eller bostadyta. En annan möjlighet är att dela de avfalls-, service- och disponentkostnader som uppstår av förvaltningen av gården enligt invånarantalet. De här båda sätten är med tiden förmånligare för alla invånare än praxis med olika gårdar.
”Om gårdarna blir populära för människorna mycket oljud.”
Människoljud från gården kan vara tecken på en gård där invånarna trivs. På en sådan gård finns även många ögonpar, trygga vuxna och en stämning av att göra tillsammans. Husbolagens ordningsregler gäller även den gemensamma gården, så invånarna förväntas hålla tyst mellan tio på kvällen och sju på morgonen.
”Utan staket på gårdarna kan folket slänga sitt skräp i avfallskärlen som tillhör andra husbolag.”
Efter att man tagit bort staketen kan det vara bra att fundera på om kvarteret kunde ha en gemensam avfallsinsamling istället för flera rader med avfallskärl. Genom att slå samman avfallshanteringen för flera husbolag sparar man både rum och pengar. Mitt på gården kan det finnas ett eller flera gemensamma sorteringsområden och till exempel en återvinningsstation för användbara saker. En möjlighet är att låta bygga kärl under jord och skaffa en avfallskompressor för blandat avfall. På så sätt kan avfallstömningen ske mer sällan. Samtidigt minskar den tunga trafiken i bostadsområdet.
”Tobaksrökningen och rökolägenheterna kan öka.”
Rök som tränger in genom fönstret är tråkig. Många husbolag är redan idag rökfria. Om invånarna så önskar kan man grunda en rökplats på den gemensamma gården, tillräckligt lång bort från fönster och ventilationsluckor.
Om man inte med milda ord får till ett önskat resultat och bukt med tobaksolägenheterna, kan husbolaget förbjuda rökning i alla gemensamma uterum som det förvaltar.
”En gemensam kvartersgård med andra hus leder till att brottsligheten och cykelstölderna ökar.”
En kvartersgård innebär inte bara att man avlägsnar staket utan då man grundar en gemensam gård förbättras ofta områdets trivsel: mer vegetation och olika vistelseplatser och utrymmen.Då gården blir trivsam tillbringar invånarna tid där. Människorna bekantar sig med varandra och gården blir viktig och betydelsefull för var och en. Invånarna börjar ta hand om gården. Tryggheten på gården förbättras då det finns invånare där, som även lättare märker då utomstående rör sig på gården.Cyklarnas trygghet kan förbättras genom att bygga ett låsbart cykelförråd eller genom att förnya cykelställningarna så att de har lås på sidan, och genom att skaffa exempelvis en belysning som fungerar med sensorer.
”Att rusta upp gården kostar och invånarnas kostnader ökar.”
Om husbolagen slår samman sin fastighetsskötsel och avfallshantering och skaffar redskap tillsammans får en gemensam gård fastigheternas månadskostnader att minska. Förstås kostar gårdssaneringen, men aktieägarnas avgifter stiger nödvändigtvis inte: huset kan betala av lånet för gårdsrenoveringen med de pengar som sparas genom den förenade fastighetsskötseln och avfallshanteringen.
En trivsam gård är även en attraktionsfaktor: om hyresgästen eller bostadsköparen har två likadana bostäder som alternativ, väljer hen antagligen den med en trivsam gård. På så sätt höjer en trivsam gård värdet på ägarbostäderna med tiden.
”Jag känner inte invånarna i grannhusen. En gemensam gård kan leda till meningsskiljaktigheter.”
Att vara tillsammans brukar få folk att komma närmare varandra. Då invånarna spenderar tid på gården får ansiktslösa människor plötsligt namn. Människor i olika åldrar kan hitta gemensamma sysslor till exempel med grönsaksodling, grillning eller spel. Den vanligaste bostadstypen i Finland är ett enpersonshushåll och ensamheten är bekant för många. En gemensam gård kan minska den ensamhet som invånarna upplever och öka känslan av att höra till.
En kvartersgård är dock inte någon mirakelkur mot meningsskiljaktigheter. Om man vill ha ro och eget utrymme måste man inte leva socialt liv på gården. Där kan man också tillbringa tid ensam eller njuta av trädgårdsvyn från fönstret eller balkongen. En mångformad gård är en intressant syn alla årstider.
”Kvartersgårdarna är inte vanliga i Helsingfors.”
I Helsingfors är en del kvartersgårdar, såsom Apborgen i Vallgård samt Gripenbergs och Lars Soncks gårdar i Tölö, eftertraktade bostadsplatser. Ingen skulle ens komma på tanken att spjälka upp sådana gårdar med staket. I nyare bostadsområden såsom Arabiastranden, Fiskehamnen och Busholmen har husen gemensamma gårdar. Bland annat i Köpenhamn och Stockholm har kvartersgårdarna blivit vanliga i gamla höghusområden.
”Man har börjat prata om gårdarnas möjligheter men i mitt kvarter saknas de praktiska åtgärderna.”
För att sätta igång behövs ivriga invånare som driver gårdsomvandlingen. Redan en människa kan inleda omvandlingen av gården och få med sig andra. Kanske det är du i ditt kvarter?